7 Suicide squad
Premiär 5 augusti.
Vad händer: Det sker en omfattande utbyggnad av DC Comics universum på film och här dyker Ben Afflecks Batman upp för andra gången 2016. Men det är inte han som står i centrum, utan en samling superskurkar som släpps ur fängelset för att bilda en hemlig, statligt kontrollerad insatsstyrka (som naturligtvis inte kan kontrolleras). David Ayer (Fury) regisserar.
Trailerhöjdpunkt: Det avsedda cresendot är förstås Jokerns (Jared Leto) entré, men man blir mest paralyserad av kluvna känslor – Heath Ledger dödade ju liksom alla andras möjligheter att äga den rollen. För alltid. Eller åtminstone tills den här mänskligheten är utbytt mot en ny, hittills okänd mänsklighet.
Prognos: Mörk och våldsam – en dokumenterat effektiv kombination i genren – men bitvis felcastad (befarar jag). Rollen som Jokern borde nog ha bemannats av en mindre känd skådespelare som får slå underifrån och Will Smith som Deadshot känns inte heller rimligt. Kul att Joel Kinnaman får göra genredebut som soldaten Rick Flag, ledaren för the suicide squad.
8 Finding Dory
Premiär 26 augusti.
Vad händer: 13 år efter Hitta Nemo (2003) – som väl måste värderas som tidernas bästa animerade film – kommer nu uppföljaren. Men vid revet har det bara gått sex månader sedan clownfisken Marlin (Albert Brooks) återvände hem med den förlorade sonen. Nu syftar titeln på Dorys (Ellen DeGeneres) inre, den akut glömska palettkirurgen (arten heter så!) har nämligen börjat minnas saker om sin familj och sällskapet beger sig till Monterey för att hitta den. Idris Elba och Dominic West återförenas för första gången sen The Wire.
Trailerhöjdpunkt: Den typiskt pixariga (vilket är någonting bra) peggningen “an unforgettable adventure … she probably won’t remember”.
Prognos: Vattentätt. Regissören/manusförfattaren Andrew Stanton, hjärnan bakom Hitta Nemo, står vid rodret den här gången också.
9 Zoolander 2
Premiär 12 februari.
Vad händer: 15 år efter Zoolander (2001) har de båda supermodellerna Derek (Ben Stiller) och Hansel (Owen Wilson) förlorat sin relevans i modebranschen. Ny kung på catwalken är en modell som har allt och således fått det rimliga namnet All (Benedict Cumberbatch). Veteranerna häcklas och dessutom försöker någon röja dem ur vägen. Och någon heter naturligtvis Mugatu (Will Ferrell).
Trailerhöjdpunkt: “PRISON CHANGED ME!” Rent konstnärligt borde man naturligtvis ha hemlighållit Mugatus återkomst i lanseringen men det är samtidigt begripligt att bolagskostymerna vägrade – Will Ferrells personliga varumärke är för starkt för att gömmas. Det är förresten han på bilden ovan.
Prognos: Nästan ingenting är roligt (på riktigt) i trailern, vilket är alarmerande. Det finns indikationer på en forcerad och mätt tonträff. Jag är orolig. Allting pekar mot ett haveri. Men Zoolander var (tillsammans med Office space) en av de mest banbrytande komedierna när min generation fortfarande hade tid att skratta åt samma film om och om igen så det här måste man förstås se. Ändå.
10 Warcraft: The beginning
Premiär 27 maj.
Vad händer: Krig. Mellan orcher och människor. Precis som i Blizzards spelserie. Regissören Sam Raimi lämnade projektet när speltillverkaren avvisade hans dramaturgiskt slappa idé om att låta orcherna vara skurkar och människorna hjältar (eftersom spelet inte alls fungerar så). Duncan Jones (Moon, Source Code) tog över och har nu skapat “en korsning mellan Game of thrones och Avatar”. Filmen handlar om händelserna som utlöste den kroniska konflikten och hjältarna finns på båda sidor, enligt framgångsrik James Cameron-modell.
Trailerhöjdpunkt: Finns många tunga actionsekvenser att glädjas åt men bara en orch-bebis (efter 0:50). Det är en bra bebis.
Prognos: Filmer baserade på tv- och datorspel är en outsinlig källa till besvikelse men här finns en bra budget (knappt 900 miljoner kronor) och en tydlig ambition att få publiken att bry sig om hur det går för karaktärerna medelst en (för genren) komplicerad konflikt. Tänker inte hata filmen förrän jag sett den.
Innan vi fortsätter med plats 11-25 vill jag rikta mig till den som saknar The Hateful Eight (13 januari) på listan, jag skriver om den filmen här i stället: Därför är Quentin Tarantino den störste regissören.
11 Midnight special
Premiär 18 mars (USA).
Far och son på flykt. Mest för att sonen har ett slags superkraft som väcker både religiöst och militärt intresse. Det vilar något kittlande sällsamt över trailern. Och lysande skådespelare som Michael Shannon, Adam Driver och Kirsten Dunst dämpar inte nyfikenheten. Kan bli årets sensation. Kan också bli känslomässigt påfrestande. TRAILER
12 Passengers
Premiär 21 december.
Det görs fortfarande för få filmer om interstellära långresor men här tar norska regissören Morten Tyldum (The Imitation Game) sitt ansvar. Och med sig ut i rymden har han två av den nya generationens starkaste skådespelare, Jennifer Lawrence och Chris Pratt – som råkar vakna ur kryosömnen 60 år för tidigt. Eller nåt sånt. Vi vet fortfarande väldigt lite. Och bilden ovan kommer inte ens från den här filmen.
13 The Revenant
Premiär 29 januari.
Leonardo DiCaprio lämnas att dö i den amerikanska vildmarken efter en björnattack. Och det är orimligt kallt. Och han har ingen mobiltelefon för det är 1820-talet. Och han måste sova inuti djurkavader i väntan på hämnd (som man gör). Och det är inte ens säkert det slutar lyckligt. Regi: Alejandro González Iñárritu (Babel, Birdman). Fick toppbetyg av Empire Magazine (filmrecenserandets högsta instans i min värld). TRAILER
14 Rogue One: A Star Wars story
Premiär 16 december.
I utrymmena mellan de nya Star Wars-filmerna börjar Disney/Lucasfilm rulla ut fristående sidohistorier. Den här utspelar sig mellan Star Wars III: Revenge of the Sith och Star Wars IV: A new hope. Rebeller ska stjäla ritningarna till Dödsstjärnan. Med Mads Mikkelsen, Felicity Jones och Forest Whitaker. Regi: Gareth Edwards (Monsters, Godzilla).