Det jobbigaste med småbarnsåren
Befinner mig för närvarande på botten (eller toppen, ordvalet varierar från vecka till vecka) av det som kallas småbarnsåren. Och för er som står på tröskeln till denna period och undrar vad som väntar kan jag sammanfatta allt i en behändig mening: ni kommer att älska era barn och det är tur för annars skulle ni hata dem. Här är en liten lista på det jobbigaste som – i bästa fall – väntar er.
1) Att vabba när du själv är sjuk.
Att vara sjuk och ta hand om ett sjukt barn är lite som att befinna sig i en feberdröm där du hemsöks av dig själv i skala 1:3. Barn och vuxna är nämligen sjuka på helt olika sätt. Barn har liksom inte lärt sig att man ska ligga still och lida.
2) Att klä på barn.
Barn vet inte att man i regel kommer ut levande på andra sidan saker (tröjor etc) som träs över huvudet. Det är något de måste lära sig. Vilket tar ungefär 1 år. Under det året hinner de emellertid också lära sig exakt hur man får en vuxen människa att gråta (vilket barn av oklar anledning vill göra). Så det här problemet växer egentligen bara med tiden eftersom barnet blir starkare. Vid 2 års ålder är barnet fullt kapabelt att döda dig på hallgolvet. Eller åtminstone slita sig. Om du inte andas rätt. Profylaxkursen är som bortblåst när barnet ska ut ur magen men guld värd när barnet ska in i vinterkläderna 2 år senare.
3) Att ge barn medicin.
Nämnde jag att barn blir sjuka? Då behöver de i alla fall medicin. Det kan vara mediciner som ska penslas på inuti munnen (bara den som någon gång försökt öppna munnen på en ettåring kan föreställa sig utmaningen att liksom arbeta konstnärligt där inne). Eller mediciner som ska ner i halsen. I värsta fall penicillin. Och det är lite som att trycka ner en katt i ett glas med vatten. Och ibland kräks glaset upp katten igen. Och då ska en ny katt ner. En serie nödvändiga övergrepp som du förgäves försöker förklara för barnet.
4) Att städa efter barn.
Vid ungefär 2,5 års ålder utvecklar barnet förmågan att stöka till lika snabbt som du städar. Efter den brytpunkten förvandlas hushållet till ett slags arkadspel där du ständigt måste hålla undan. Annars urartar det. Och när det urartat finns det bara en väg tillbaka: storstädning. Vilket din brutna småbarnsföräldrakropp är helt oförmögen till. Och alla dessa leksaker. Var kommer de ens ifrån?! Innan du fick barn äcklades du av uppgiften att svenska barn i åldern 3-5 år har i snitt 538 leksaker. Nu vågar du inte räkna längre. Du har tappat kontrollen. Du städar och hittar leksaker du aldrig sett förut. Det är som att leksakerna ligger med varandra. Att de liksom förökar sig nattetid.
5) Skräcken.
I samma stund som du blir förälder har du gjort dig själv sårbar på ett sätt du aldrig varit tidigare. Plötsligt ska du leva resten av ditt liv med två kroppar och den ena kommer du med jämna mellanrum bli tvungen att släppa ur sikte. För trots allt som nämnts ovan kommer kärleken till ditt barn vara så ursinnigt stark att hen i praktiken bär ditt hjärta i sina små händer. Små händer som sitter på en skör liten kropp med ett skört litet huvud fullt av dåliga idéer. Rädslan att det ska hända ditt barn något – och något betyder i det här fallet allt från uteblivna kalasinbjudningar till berusade trafikanter – kommer ligga som en glödbädd i magen så fort barnet inte sover i din famn. Med lugn och regelbunden andning. Och inte har feber. Eller märkliga utslag. Vilket de nästan alltid har. Obs: att skaffa fler barn för att liksom "sprida riskerna" fungerar inte, det innebär bara att den seriekopplade sladdhärvan till ditt hjärta växer.
