Andrev

Andrev

Andrev

Andrev Walden

Jag vägrar inte prata om kultur

Andrev Walden  |  Publicerad 2016-05-10 14:56  |  Lästid: 5 minuter
faksimil3

Det här texten lär ha varit helgens mest delade text i landet. Bra, landet. Själv är jag mest chockad av mängden hat i min inkorg de senaste dagarna – det är nästan obefintligt. (Man måste kanske ha skrivit politiskt laddade kolumner i en rikstäckande tidning för att begripa hur oväntat det är.) Men en del frågor väcktes förstås och eftersom texten fått sån spridning känns det rimligt att besvara några av dem på en öppen arena. Här till exempel.

(Om du inte läst texten kan du göra det här.)

Bygger du inte en halmgubbe när du likställer religion med kultur och låtsas att det är det debatten handlar om?

Jo, men det var inte jag som byggde halmgubben. Jag adresserar en debatt där begreppen ofta driver in i varandra. Och i krypgrunden under debatten – den som jag med jämna mellanrum får titta ner i via min inkorg – riktas angreppen gång på gång mot den förmodat homogena gruppen "muslimska män" (eller utifrån rent rasbiologiska definitioner). Min text började faktiskt som ett mailsvar till en ung man som uppgav att han är medlem i Sons of Odin och påstod att sexuellt våld mot kvinnor var ett problem vi importerat. Detta påstående är inte alldeles ovanligt, jag har fått mail från flera som tror (eller åtminstone låtsas tro) att sexuella övergrepp mot kvinnor – från tafsande till våldtäkter – inte existerade i Sverige för några decennier sedan.

Varför vägrar du prata om kultur?

Jag vägrar inte prata om kultur som faktor bakom sexuellt våld mot kvinnor. Jag tycker tvärtom att det är befängt att inte prata om det. Om manskult är den rödaste tråden (vilket jag hävdar) är kulturer med höga halter av manskult rimligen en faktor. Och en kultur som skambelägger offret (eller rent juridiskt berövar henne möjligheten att anmäla) kommer med hög sannolikhet att fungera som katalysator för sexuellt våld – eftersom det finns stöd för att övertygelsen om att komma undan med övergreppet är en betydande (men inte överordnad) faktor när män våldtar. I kampen mot sexuellt våld måste juridiken gå hand i hand med arbetet kring attityder. Så det finns anledning att prata om kultur men då ska man har klart för sig att de här faktorerna i hög grad lever i alla möjliga kulturer, till exempel den svenska (om man nu kan definiera en sådan). Det betyder inte att man inte får peka på skillnader mellan kulturer men (och här har vi väl poängen med min kolumn) samtalet kan inte börja där. Av flera skäl. Här är ett par:

1) Den som – ur den sammantagna gruppen våldtäktsmän – bryter ut en förmodat kulturellt homogen grupp våldtäktsmän, till exempel våldtäktsmän som invandrat från muslimska länder (redan här börjar begreppshanteringen kantra men vi fortsätter för resonemangets skull) och pekar på deras kultur som den utlösande faktorn måste rimligen också kunna svara på vilken kultur som i så fall förklarar de etniskt svenska (kristna?) våldtäktsmännen. Antingen är det islam där också (och om det sedan länge pågått en slarvigt dokumenterad smygislamisering som förvandlar etniskt svenska män till våldtäktsmän är det sensationellt) eller så är det en annan kultur som förklarar de etniskt svenska våldtäktsmännen (vilket också vore sensationellt). Om du inte kan hitta en gemensam nämnare står du förmodligen för nära och tittar. Eller så står du där för att du har en agenda som gör dig ointresserad av att studera det här med något slags vetenskaplig metod.

2) Vi måste ta hänsyn till att våra hjärnor är (för) duktiga på att se mönster när vi tittar på människor som inte liknar oss själva. Det är egentligen bara i den egna "kulturen", eller det som beteendevetenskapen skulle kalla ingruppen, som vi är fullt förmögna att sortera människor som individer. Vi är fullt förmögna att betrakta gärningsmän från vår egen ingrupp (eller "kultur") som enskilda individer, alltså undantag från kulturen de växt upp i, medan gärningsmän från en utgrupp (eller "främmande kultur") lätt blir ambassadörer för "sin kultur". Jag har skrivit en hel kolumn om den här mekanismen och jag rekommenderar (eventuellt partiskt) att du läser den genom att klicka här. Det betyder inte att vi inte kan prata om kultur, bara att det måste ske varsamt för annars föder samtalet ohjälpligt rasism (vilket de som driver främlingsfientlig populism vet och utnyttjar). Vi får helt enkelt acceptera att vissa diskussioner inte går att komprimera till något slags tv-debatt-format.

3) Definiera kultur.

Är bristande jämställdhet mellan könen verkligen den enda röda tråden?

Nej men den rödaste. Sen finns det massor av trådar som kan utgöra samverkande faktorer. Som den socioekonomiska tråden med fattigdom, arbetslöshet och låg utbildningsnivå samt den ovan nämnda: förvissningen om att komma undan med övergreppet. Men ingen av de trådarna når hela vägen runt problemet. Någon föreslog en tråd mellan miljöer där överskottet av män är stort och hänvisade till forskning som pekar på att den sortens obalans är en faktor bakom våld mot kvinnor i nära relationer (där majoriteten av övergreppen sker även globalt) då underskott av kvinnor ökar mäns kontrollbehov. Jag kan på rak arm nämna åtminstone ett par regioner med manligt underskott som ändå plågas av omfattande sexuellt våld mot kvinnor – men det behöver inte döda tråden. Vi vet att kontroll och dominans är nyckelord bakom våld i nära relationer och jag är inte den som ryggar för biologiska (del)förklaringar. Det här är ingen tävling där det gäller att hitta det sexuella våldets gudspartikel utan snarare en fråga om många samverkande faktorer. Det finns en utbredd(?) uppfattning om att feminism och biologi inte kan samsas men själv ser jag inte problemet.

Varför våldtar män?

Den diskussionen är jag inte tillräckligt rustad med kunskap för att ta. Men i den där FN-studien som jag hänvisade till i kolumnen (och länkar till i länklistan nedan) var det vanligaste skälet när våldtäktsmännen själva fick svara på frågan: entitlement. Alltså (en upplevd känsla av) något slags rätt till handlingen.

motivations

Är det här en PK-dimma av svåra ord för att slippa ta debatten?

Nej, det här är debatten. Det är obekvämt. Det är superdanskt. Du känner bara inte igen den när den inte utgår från din problembeskrivning. (Jag pratar direkt med en brevskrivare här.)

Kan man få se lite källor?

Naturligtvis. Här är några.

FN:s stora intervjustudie med män i nio regioner: Why do some men use violence against women and how can we prevent it.

WHO:s rapport om våld mot kvinnor som ett globalt problem av epidemiska proportioner.

FRA:s intervjustudie med 42 000 kvinnor i EU om våld mot kvinnor. (FRA ska inte förväxlas med Försvarets Radioanstalt utan står för The European Union Agency for Fundamental Rights.)

Sammanfattning, FN:s Safe Cities Global Initiative, om sexuella trakasserier och sexuellt våld mot kvinnor i offentliga miljöer.

Alaska Victimization Survey, en av flera studier kring övergrepp mot kvinnor i Alaska.

Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet har en mycket informativ hemsida för den som vill fördjupa sig i frågor om våld och/eller sexuellt våld mot kvinnor.

För demografiska frågor brukar jag vända mig till CIA:s The World Factbook (se upp, här kan man fastna i timmar), men även många andra källor. Quartz har skapat en snygg visualisering (med tillhörande artikel) av könsbalansen i olika länder i världen men vill du bryta ner siffrorna i relevanta åldersgrupper får du återvända till The World Factbook.

Här är en av många artiklar om våldtäktskulturen i USA:s armé.

Här är en artikel om våldtäktskulturen på Papua Nya Guinea (varning för obehagligt innehåll).

––––––––––

Det finns andra frågor jag vill adressera här men som jag vill skaffa mig mer kunskap om innan jag uttalar mig. En ödmjukhet inför ämnet som jag önskar att fler kunde visa.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 16:11