Rymdslottet special | Solen är en bomb (video)

För att göra en lång historia kort: jag hade en idé till en kampanj som var så dålig att den förvandlades till en kampanj. Scrolla snabbt ner till videon om du vill se den. Jag rekommenderar emellertid den långa vägen, genom texten, för den är alldeles lagom märklig.

April. Maja från reklambyrån Forsman & Bodenfors ringer och undrar om jag kan komma till ett möte med deras klient Apoteket och prata lite om solen. Som ett slags konsult från rymden. “Det blir fika också.” Det kan jag.

Apoteket är bekymrade över att människor fortsätter att sola ihjäl sig. Men de kan inte prata om hudcancer hela tiden för människor bryr sig inte riktigt. De bara fortsätter sola ihjäl sig. Apoteket behöver en annan take och byrån tänker att jag kanske kan stimulera hjärnorna i rummet om jag pratar lite om solen.

Jag tar uppgiften på (för) stort allvar. Funderar ut en hel kampanjstrategi på vägen dit. Ramlar in på mötet och tindrar väl lite av självbelåtenhet redan i dörröppningen. Så där som man kan göra när man kommit på en enastående idé. (Det har jag inte.)

Och sen börjar jag prata om bomber.

Jag berättar om den största bomb som någonsin detonerat på jorden. Det var inte Hiroshima eller Nagazaki, förklarar jag, utan en vätebomb som provsprängdes i ryska skärgården 16 år senare. Den kallades för Tsarbomben och sprängkraften motsvarade 3134 Hiroshimabomber. I en enda bomb.

I det här läget har jag rest mig upp och börjat veva med armarna.

Svampmolnet som Tsarbomben lämnade efter sig var fyra mil i diameter och sju gånger högre än Mount Everest och den seismiska chockvågen i jordskorpan färdades mer än tre varv runt jorden.

Apotekets representanter ser lite förbryllade ut så jag tillägger att Tsarbombens sprängkraft motsvarade 10 x den sammanlagda sprängkraften i alla konventionella bomber och granater som exploderade under andra världskriget. Det hjälper inte riktigt. Jag skyndar mot målet: solen.

Om man unnar sig en popvetenskaplig förenkling kan man säga att solen är en väldigt stor vätebomb. För precis som vätebomben frigör solen sin energi genom att dunka ihop två väteatomer till en heliumatom, som är lite lättare än två väteatomer och eftersom E är = MC2 konverteras den överblivna massan till energi och då säger det boom.

Jag hoppar över isotoper, kvantfysiska tunnlar och annat som krånglar till jämförelsen och börjar i stället rymdslotta fullt ut med en serie exempel för att de ska fatta hur stark den här bomben som vi kallar solen är. Att energin som frigörs i solen motsvarar...

1,8 miljarder Tsarbomber – i sekunden!

5 671 miljarder Hiroshimabomber – i sekunden!

730 568 gånger mänsklighetens årliga energiförbrukning – i sekunden!

Tillräckligt med energi för att driva en 380 kvadriljoner-wattslampa!

(Fast bara 0,0000016 gånger Dödsstjärnans superlaser i Star Wars.)

Och sen lanserar min kampanjidé: SOLEN ÄR EN BOMB – TA BETÄCKNING.

Eftersom jag i det här läget på riktigt tror att jag har rummet i min hand, att jag liksom ÄR Don Draper, avtäcker jag också den skissbild jag gjort (med hjälp av lite bildgooglande och Photoshop). Glada barn som leker på stranden – mot fonden av ett jättelikt svampmoln på horisonten.

(Jag kommer senare begripa att det är prick här min pitch havererar. Att tystnaden som nu råder är dålig tystnad. Men jag tror fortfarande att det rör sig om bra tystnad. Ett slags wow-tystnad.)

Vi kan inte jobba med atombomber i vår kampanj, förklarar Apoteket.

Det är en vätebomb. Atombomben är en fissionsbomb, vätebomben en fussionsbomb, förklarar jag. Mest för att fylla rummet med ljud. Pitchen (som ingen egentligen har bett om) är förlorad.

Mötet mynnar ut i ett slags utkavlad version av "vi hör av oss". Och jag går hem.

Och ungefär här borde historien ta slut. Men sen händer någonting oväntat: de HÖR av sig. Inte för att de plötsligt nappat på kampanjidén (den är fortfarande oduglig) men för att säga att de ändå gillade själva pitchen. De vill helt enkelt göra en kampanjfilm av mötet. Dramatiserad och nedkortad förstås. Men ändå. Med mig och Apotekets kemiexpert Pär Svahnberg.

Det är alltså den filmen ni nu kan se här.