Det är någons barndom som pågår här
Det är någons barndom som pågår här.
Den tanken kan vara behändig när du är på väg att förlora perspektiven. Så där som man gör när saker bara pågår. Som flyktingkrisen. Den där vi pratade så mycket om hösten 2015. Den upphörde inte bara för att vi slutade prata om den. Inte kriget heller. Det vet du, men du känner det inte. Inte som du gjorde för fem månader sen.
Det är någons barndom som pågår här.
Enligt en ny rapport från SCPR (Syrian Centre for Policy Research) har 470000 människor dödats och 1,9 miljoner människor skadats i kriget i Syrien. Bakar du ihop de två siffrorna motsvarar det 11,5 procent av landets befolkning.
6,3 miljoner människor är på flykt inne i Syrien, över 4 miljoner människor utanför. Bakar du ihop de siffrorna motsvarar det 45 procent av landets befolkning. Bryter du isär dem hittar du perspektiven.
Det är någons barndom som pågår här.
Och här.
Det är barndomar som pågår här.
Det är oerhört viktigt att prata om hur vi ska integrera och finansiera, bygga och bemanna, men just nu handlar samtalet nästan uteslutande om oss. Om vår kris. Och brott. Förstås. Under 2015 kom över en miljon flyktingar och migranter till Europa, åtminstone 99,8 procent av dem har inte varit inblandade i någon av de händelser som hittills inte bara dominerat samtalet 2016 utan ofta blivit helt synonyma med migrationsdebatten.
Perspektiven kantrar.
Det är någons barndom som pågår här.
Här också.
Och småbarnsår. Det är någons småbarnsår som pågår här. De där jobbiga när man inte får sova ordentligt och oroar sig hela tiden. Googlar utslag och ringer 1177. Skedmatar vätskeersättning. Är hon för varm? Är han för kall? Det drar ju från fönstret här!
Det är någons småbarnsår som pågår här. Fast utan 1177. Och utan fönster. Eller väggar. Det är någons småbarnsår som pågår här och det drar från alla håll.
Det kanske blir lättare med ljud. Det är någons småbarnsår som pågår här.
Och här. Det är barndomar och småbarnsår som pågår här.
Hundreds of migrants and refugees are stuck in the cold at the Greece Macedonia border.https://t.co/oRaTj6OZxc — Channel 4 News (@Channel4News) 3 februari 2016
Det är någons barndom som slutar här.
Förlåt. Men det händer hela tiden. Varje dag. När du somnar i kväll har det hänt igen. Alan Kurdi drunknar varje dag.
Flyktingarnas kris är inte det enda perspektivet, men det måste vara det viktigaste. För det som pågick för fem månader sen pågår fortfarande. Med några få skillnader.
Det kommer fler kvinnor och barn. Mer än en tredjedel av de som nu korsar Europas vallgrav är barn. 2015 var majoriteten unga män, nu är 57 procent kvinnor och barn enligt grekisk polis.
Fler drunknar nu än vid samma tid förra året. 366 män, kvinnor och barn under årets första 35 dagar. Drygt tio liv om dagen. Mörkertalet är större. Kanske drunknar fler nu just för att fler är kvinnor och barn? Det är lite tidigt att dra slutsatser ur statistiken, enklare mot årets slut när ytterligare fyra-fem Estoniakatastrofer ägt rum. Men vi vet att de minsta ofta drunknar först när båtarna sjunker. Ibland redan innan eftersom de placeras i mitten där det bildas som en kall bassäng när vågorna slår in över båten.
Och ibland dör de på stranden. I händerna på någon volontär. Så nedkylda att deras liv inte kan räddas.
Det är kallare nu. Än det var i september alltså, när vi fortfarande pratade mer om flyktingarna än oss själva. Innan flyktingkrisen blev migrationskrisen. Barnen som kommer är utmattade, saknar ordentliga kläder och är ofta i behov av medicinsk hjälp, enligt UNICEF som befarar att barn kommer att frysa ihjäl på Europas vägar den här vintern. Barnfamiljer tvingas sova under bar himmel i minusgrader. I Europa 2016.
Det är någons barndom som pågår här.
Det är barndomar och småbarnsår som pågår här.
Någon tycker att det är effektsökande att fokusera på barnen, de utgör ju bara en tredjedel av människorna som kommer över havet. Samma någon tycker ofta att vi ska fokusera på den tusendel som begått sexuella övergrepp.
Eller åtminstone vår kris.
När Migrationsverket presenterar sin prognos för antalet asylsökande 2016 arrangerar SVT snabbt debatt i Aktuelltstudion – mellan en finansminister och en ekonomisk-politisk talesperson från oppositionen. Om vår kris. Om hur vi ska hålla volymerna nere. De heter Magdalena och Ulf och de bråkar om vem som är tuffast. Frågan om vi kan öka kapaciteten ställs inte ens. Flyktingarnas perspektiv är som bortblåst.
Sverige tar nu emot ungefär 750 asylsökande i veckan. Mängden kommer att öka igen men skulle vi kunna hantera 850 i veckan? Så länge bara? I så fall är det bara att åka och hämta säg 100 särskilt utsatta flyktingar i veckan. Barnfamiljer till exempel. I Syrien eller vid Turkiets gränser eller i Grekland eller bland råttorna och lervällingen i de franska lägren?
"My son lives in constant fear of the rats and he's always cold" says Raiman's dad. It's 2016 and this is #France. pic.twitter.com/oiK1lZaNsQ
— MSF Sea (@MSF_Sea) January 8, 2016
Det finns inga juridiska hinder och även idéer som är så små att de tangerar signalpolitik kan betyda allt för den vars liv pågår någonstans där det drar från alla håll. Och varför ska signalpolitik bara vara hård? Varför kan vi inte på något enda sätt – med någonting annat än ord – signalera att vi stänger våra gränser motvilligt? Att vi fortfarande bryr oss även när vi inte är absolut tvungna att göra det? Turkiet får betalt för att agera dörrvakt åt EU. Samtidigt uppmanar vi Turkiet att öppna gränsen i söder och släppa igenom de tiotusentals människor som fastnat där sedan de flytt de senaste veckornas intensiva bombningar av staden Aleppo.
Syrians are fleeing fighting and airstrikes in Aleppo – but their path is being blocked at the Turkish border:https://t.co/xnoLPyXfKw — AJ+ (@ajplus) 10 februari 2016
Människor fortsätter att fly och Europas svek är redan ett sår i historieböckerna. Vi kan väl åtminstone ha anständigheten att inte begrava deras perspektiv under vårt eget.
Och kanske skänka lite pengar till de som inte sviker när det drar från alla håll. Det är ändå liv som pågår här.
Läkare utan gränser
Röda Korset
UNHCR
Peta på någon av länkarna och gör någonting. För Europas ledare kommer inte att göra det åt dig. Är jag rädd.
