Håll ut, det här är viktigare än allting annat

Förra århundradets värsta massmördare var kommunismen, nationalismen och Spanska sjukan.
 
Två ismer och en influensa som tillsammans tog minst 200 miljoner människoliv. Kanske 300 miljoner. Svårt att säga exakt eftersom massmördare tenderar att slarva med bokföringen och ibland krånglar till statistiken genom att samarbeta. Men jag tror vi kan enas om att det var för många.
 
Och att storleken på gravfälten är en ganska bra värdemätare för en ism.
 
Därför är det förbryllande att en handfull borgerliga opinionsbildare, som i regel är jätteduktiga på att minnas kommunismens offer, plötsligt ägnar dagarna åt att avdramatisera den pånyttfödda nationalismen. (Vi ser ännu ingen glidning kring Spanska sjukan).
 
Nationalismen. Den grundläggande kraften bakom två världskrig. Drivbänken för rasism, fascism och nazism. Nationalismen, nu rebrandad som nationalkonservatism eller socialkonservatism men jättelätt att känna igen för alla som är bekanta med Europas historia.
 
Sju av åtta riksdagspartier till exempel. Sverige är fortfarande världsledande på parlamentarisk isolering av den pånyttfödda nationalismen. För att sju partier enats om att det är viktigare än allting annat.
 
De opinionsbildare som angriper den isoleringen tycker inte att det är viktigare än allting annat.
 
Svårare än så är det inte.
 
När de säger att den där isoleringen inte hjälper för att den pånyttfödda nationalismen fortsätter att växa gör de sig dumma. Isoleringen har hjälpt. Sverigedemokraterna har till exempel varit isolerade i fem år utan parlamentariskt inflytande i sina kärnfrågor.
 
Och de kommer inte att sluta växa för att du tar deras hand. Eller deras verklighetsbeskrivning. Det vet vi nästan säkert eftersom vi kan studera facit i andra länder.
 
Det enda vi kan göra är att borra ner hälarna och hålla ut.
 
Och komma ihåg att mycket av SD:s framgångar bottnar i att det de gör är enkelt. Det är ENKELT att locka fram det sämsta i människor. Motsatsen är mycket svårare. Det är därför nationalismen så snabbt kan ödelägga decenniers odling av progressiva attityder.
 
Det är inte fair play. Vi spelar på en sluttande plan. I gummistövlar. Men vi är fortfarande många fler. Så länge vi håller ihop. Kompromissar och väsnas. Det är inte odemokratiskt, inte om du tycker att den här frågan är viktigare än allt annat. Och håller dig till spelreglerna. Inte fuska, inte efterhandskonstruera tolkningar av det demokratiska ramverket för legitimera övertramp. 
 
Ett modeord bland “Sverigevänner” är alarmism. Så fort man tar upp detta, faran med nationalismen, möts man av det där ordet. Alarmism. Det är en utmärkt strategi för att förlöjliga oron kring nationalismens pånyttfödelse. Utmärkt för att ingen kan föreställa sig stöveltramp och koncentrationsläger på svensk mark om SD tar makten. Inte jag heller. 
 
Jag är bara alldeles övertygad om att nationalismen orsakar lidande. Att det är en dålig kraft. Kittlande under ett VM-slutspel eller en femmil kanske men absolut ingenting att bygga samhällen av.
 
Jag är övertygad om att vi måste fortsätta framåt. Fortsätta riva gränser. Mellan nationer, mellan människor, mellan marknader, mellan könen. Framåtrörelsen, den där som – i det stora perspektivet – konsekvent lyft mänskligheten ur mörkret. Vi måste fortsätta framåt. Tills vetenskapen räddar oss.
 
Och förlita oss på den kanske tydligaste läxan från vår moderna historia: ingenting var bättre förr.
 

 
––––
 
I stället för att peka på de borgerliga/liberala opinionsbildare som nu glider (och fastna i den pajkastningen) skulle jag vilja lyfta fram de som inte gör det. De konsekventa. De är många (men hörs mindre i ett konfliktsökande triggerklimat). Som Petter Bergner, Svend Dahl, Isobel Hadley-Kamptz, Mattias Svensson, Moa Berglöf, Rola Brentlin, Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt.
 
––––
 
Om du inte är bekant med glidningen som pågår nu (och fick ordentligt fart i juli) rekommenderar jag någon av följande länkar (som inte kommer från vänster):
 
Alex Voronov | Sluta tala i koder
 
Fredrik Segerfeldt | Volymfrågans revansch
 
Petter Bergner | Lägg inte det pussel som normaliserar Sverigedemokraterna
 
Andreas Ekström | En högersväng att prata om