Nu skriver jag tydligen om Niklas Svensson igen. Jag har länge betraktat Expressens Niklas Svensson – landets mest inflytelserika journalist på Twitter (Twitterbarometern 2015) – som en komisk figur. Lite orimlig, självbelåten och opportunistisk men ändå uppfriskande på något sätt. En KARAKTÄR man kan skratta åt och ibland med, eftersom han inte är alldeles distanslös. När jag drev med Niklas Svensson här på bloggen delade han själv posten, trots … Continued
Nu skriver jag tydligen om Niklas Svensson igen.
Jag har länge betraktat Expressens Niklas Svensson – landets mest inflytelserika journalist på Twitter (Twitterbarometern 2015) – som en komisk figur. Lite orimlig, självbelåten och opportunistisk men ändå uppfriskande på något sätt. En KARAKTÄR man kan skratta åt och ibland med, eftersom han inte är alldeles distanslös. När jag drev med Niklas Svensson här på bloggen delade han själv posten, trots att den innehöll en del besvärande kritik både i och mellan raderna.
Nu är den klar. Den stora Niklas Svensson-granskningen. (En subtweet jag eventuellt inte kommer undan med.) http://t.co/vXQMIL0WGq
Det som skulle bli min första twitterbeef desarmerades snabbt till en parmiddag i Hammarby sjöstad. Eller åtminstone en inbjudan, själva middagen kommer nog aldrig att äga rum för bara två veckor senare blev det lite dålig stämning.
…tyckte Niklas Svensson och jag tappade väl hakan lite. Det var inte första gången det här “skämtet” delades i sociala medier, men att landets mest inflytelserika journalist på Twitter inte känner igen mytbildande rasism när han ser den är ju allvarligt. (Att han har dålig humor bekymrar mig inte).
Niklas Svensson blev snabbt ansatt av upprörda kommentarer – vissa osakliga, andra sakliga – och började veva med “humor!”-kortet. Man måste få skämta om allt. Såna grejer. Från en man som gång på gång förklarat för nationen vart gränserna för humor går.
Nej, Martin Wicklin, det är INTE humor att kalla fotbollsdomare för “hora”. http://t.co/Nz1w6CkAFd
Lämnade omedelbart Donners brunn efter PR-konsultens osmakliga skämt. Nu sängen. God natt och sov gott, var du än är. — Niklas Svensson (@niklassvensson) 28 juni 2015
Nix, någon ursäkt har jag inte fått av “komikern” Özz Nujen som i natt drog ett “skämt” om att jag “råkade dö”… pic.twitter.com/eX8Oam6Hgx — Niklas Svensson (@niklassvensson) 26 juni 2013
Själv kvävde jag den naturliga 140-teckensreflexen (“testa att skoja lite om att judar är giriga eller att romer är tjuvaktiga om du vill ha mer input”) och skrev i stället ett ganska långt, välmenande och pedagogiskt mail till Niklas Svensson där jag vädjade till honom att radera den där tweeten. Mest om skillnaderna mellan att sparka uppåt och nedåt. Och ansvaret som följer med en maktposition. Och (för säkerhets skull) att skämtet bygger på rena myter men är konstruerat så att myterna ser ut som sanningar i bakgrunden på ett (uppenbart) skämt – ett historiskt effektivt sätt att cementera myter.
“Att greker i allmänhet är lata är en myt som faktiskt fått fotfäste ute i stugorna. Min svärfar tror till exempel på riktigt att det är så. Som intelligent och modern människa begriper du att man egentligen inte kan dra såna svepande slutsatser om en etnisk grupp, men alla dina läsare gör inte det.”
Jag var lite belåten med mig själv när jag hade skickat det där mejlet. Tyckte att jag i stället för att rasa och plocka enkla poäng på öppen arena gjort ett seriöst försök att resonera. Att jag liksom ville väl.
Niklas Svensson svarade aldrig på mitt mail. Han var strängt upptagen med att handplocka osakliga reaktioner på Twitter…
Intressant med reaktionerna på denna skämtsamma bild i olika sociala medier. På FB och Insta bara garv. Här näthat. pic.twitter.com/PT7NPNKxDx — Niklas Svensson (@niklassvensson) 13 juli 2015
Jag är övertygad om att Niklas Svensson med jämna mellanrum faktiskt utsätts för näthat och det är inte min uppgift att recensera hans upplevelse av näthat men när han samtidigt screenar rimliga reaktioner… ja, då brast det väl lite för mig.
@niklassvensson NU RÄCKER DET! Du kan INTE låtsas att det är Twitter det är fel på. Du VET att du trampade ordentligt snett här. Skärp dig.
Niklas Svensson svarade aldrig på det där heller (vilket kanske är mindre överraskande) och sen blev det ännu tydligare att han inte begripit någonting när han plötsligt sökte skydd Måns Möllers skyttegrav…
…som om problemet var att han skämtat om Grekland (inga problem!) och inte att skämtet var smårasistiskt och unket (problem!, åtminstone om du är politikreporter och landets mest inflytelserika journalist på Twitter).
Jag borde släppa det här men jag är som trollbunden av Niklas Svenssons obefintliga magkänsla. Hur han, som ÄLSKAR att jaga pudlar av politiker, själv är helt oförmögen att backa när han trampar snett. Hur han hellre famlar efter den sortens kritiskt perspektivlösa argument vi vanligtvis förknippar med n***rbollsaktivister på Facebook.
Om man byter ut norrmän mot greker i ett gäng Norgehistorier. Då flippar twitter, va? — Niklas Svensson (@niklassvensson) 13 juli 2015
Landets mest inflytelserika journalist på Twitter.
Jag kan i alla fall inte skratta åt (eller med) Niklas Svensson längre. Allt är förstört! Jag blir så väldigt provocerad av hans sätt att backa ut ur rummet med en dumstrut på huvudet när han får kritik – samtidigt som han själv är snabb att angripa de som inte sitter kvar.
Adam Tensta reste sig upp och gick när han var med i TV4:s Nyhetsmorgon – i stället för att stanna, kritisera och förklara. Fjanteri.
Planerna på en parmiddag i Hammarby Sjöstad får nog betraktas som avblåsta. Även om jag borde ta tillvara på möjligheten att få förklara några saker i lugn och ro.
Som att man FÅR skämta om vad som helst – för i en demokrati är det tillåtet att vara dum. Men att det är viktigt att försöka att inte vara dum. Eller bara…
