Se upp för avståndet mellan fakta och spekulation när du kliver på ett mediedrev. Varje drevjakt har en tipping point och bortom den spårar det lätt ur. Vägen dit regleras av fyra mekanismer.
1. Journalisternas iver att hålla drevet vid liv (så att inte publiken går hem).
2. Blodtörsten hos drevmålets naturliga fiender, alltså de politiskt motiverade volontärer som ansluter till drevjakten med tyngre vapen och signal(ords)horn. För att de ogillar bytet.
3. Den fallande generositetsprincipen. För varje besvärande sanning som röks ut sänks kraven på nästa (inte minst för de naturliga fienderna från punkt 2) och när drevet passerat sin tipping point kan bytet attackeras med lösryckta citat eller bilder som innan drevets början knappt räckte för småviltsjakt i flashbacktrådarna. Benägenheten att lyssna till bytets förklaringar minskar också dramatiskt för varje nytt avslöjande.
4. Bytets krishantering. Om man ska göra en pudel är det jätteviktigt att inte omedelbart tända eld på den. Bytesdjur som inte försvarar sig i raka led och slarvar med värden som sanning, konsekvens och tydlighet kan själva ”bogsera” drevet förbi sin tipping point. Om första smällen möts med förvirring är det väldigt svårt att orientera sig genom drevet.
Begreppet drev har en negativ klang men behöver inte alls vara någonting dåligt, journalister som jagar i stim kan tvärtom vara ett effektivt verktyg i demokratins tjänst. Det pågående drevet mot Miljöpartiet har tvingat tre personer att lämna sina uppdrag och i samtliga tre fall har det varit helt i sin ordning, samröre med turkiska nationalister/fascister eller öppen medhårsstrykning av president Erdogan ska kosta.
Men drevet mot Miljöpartiet har också passerat sin tipping point. Det hände sannolikt i höjd med forskaren som befarade att ”Miljöpartiet kan ha infiltrerats av islamister”, ett citat som förvisso inte finns någonstans i den TV4-intervju många medier snart hänvisade till men det var ungefär så han menade och plötsligt kunde en enda persons (lätt konspirationsteoretiska) hypotes paketeras om till citatrubriker och mobilflashar.
Ordföljden ”infiltrerats av islamister” har en oerhörd kraft – med hänsyn till den europeiska samtiden är det svårt att ens föreställa sig en mer laddad rubrik – och den borde åtminstone prövats mot andra experter innan den skickades ut i medial omloppsbana. Men under en drevjakt är det alltid bråttom och ordet ”forskare” har en dokumenterat bedövande effekt på journalisters försiktighet.
Det kan naturligtvis inte uteslutas att MP blivit ”värddjur” för något slags organiserad kupp av islamistiska agenter vars enda svaghet är att de bara inte kan låta bli att göra hemliga tecken när en kamera åker fram…
…men det finns inga belägg för att det skulle vara så. Det är spekulation.
(Det betyder inte att det lilla regeringspartiet obekymrat kan gå vidare för det finns gott om olustiga fakta att hantera. Eller som Daniel Wiklander skriver i en särskilt kunnig och balanserad text om infiltrationsfrågan: ”Det finns […] grund för en arbetshypotes, framför allt för den internutredning som Miljöpartiets partisekreterare rimligen bör ha dragit igång, om att människor som delar sympatier för den turkiska regimen och dessutom ingår i vissa islamiska organisationer även valt att organisera sig i Miljöpartiet.”)
Men den spekulativa katten är så att säga ute ur säcken. Partiet kan vara infiltrerat av islamister. En hypotes som vissa av bytets naturliga fiender genast unnar sig att hantera som en sanning; en ny framskjuten basposition att attackera ifrån. I nätets undervegetation är det nu i princip bekräftat att MP infiltrerats av islamister men eftersom drevet passerat sin tipping point börjar alldeles befängda resonemang också stiga upp mot ytan.
Och från den nya baspositionen kan andra fiender angripas.
Om nu MP infiltrerats av islamister och 40% av journalister har MP-sympatier… det svindlar lite nu. #svpol pic.twitter.com/HUZ9ln5u9h
— Katerina Janouch (@katjanouch) 22 april 2016
Drevande journalisters ivriga omfamning av ett osakligt antagande får alltså en nästan komisk konsekvens: bränsle åt idén att journalistkåren på något sätt är infiltrerad av islamister. Eller i maskopi.
Det är ingen ny idé på internet. Om man säger så. Den fick bara lite bättre fotfäste nu.