Öppet brev till Arla: sluta försåtsminera verkligheten

Det här är inte det viktigaste jag skrivit, men det enklaste. Det finns inget underlag för debatt, ingen målkonflikt, bara ett orimligt sakförhållande som måste belysas och få ett slut: den kritiska likheten mellan Arlas gräddfilspaket och Arlas (lilla) filmjölkspaket.

Det kan låta banalt i skuggan av allt ohyggligt som pågår i världen men till skillnad från allt det ohyggliga kan det här få en snabb lösning utan förlorare. Och det måste få en lösning för (den helt poänglösa!) likheten mellan gräddfilspaketet och (lilla) filmjölkspaketet är en slarvigt dokumenterad källa till lågintensivt lidande. Åtminstone för oss som navigerar genom verkligheten utan att misstänka den – en komfort man lätt unnar sig när man lever i världens modernaste land och har odlat ett slags förtroende för omhändertagande industridesign.

Eller om jag tillåter mig att spetsa det lite: likheten mellan gräddfilspaketet och (lilla) filmjölkspaketet är ett hot mot vår livstil. Inget allvarligt hot, bara onödigt.

I kväll fann jag mig för andra gången på blott tre veckor i följande situation: allt är förberett för ett nytt avsnitt av Game of Thrones – och då menar jag allt, barnen sover och tvätten är hängd, hela dagen har sluttat mot det här ögonblicket – bara för att kantra när det går upp för mig att gräddfilen (alltså basen i dipen som chipsen ska doppas i) i själva verket är filmjölk. Jag har köpt filmjölk. Igen.

Det är ingen undergång. Jag behöver bara klä om till en socialt accepterad aura för ärenden i matbutiken och ta mig dit men det är 15 minuter jag aldrig får tillbaka. Och det är inte längre perfekt. Nu finns en dålig energi i rummet; ett slags andfådd irritation.

Det finns inte hur många Game of Thrones-avsnitt som helst. En dag ska serien ta slut. Det är en sinande källa till absolut livskvalité och nu har ännu ett avsnitt av detta ändliga förbrukats på ett sätt som inte var perfekt.

Kontext: när vi väntade vår förstfödda son drog värkarna igång under vinjetten till Game of Thrones S01E07 men det fick jag inte veta förrän i höjd med eftertexterna. Sambon väntade i en timme innan hon avslöjade att förlossningen hade börjat. För att det samtidigt pågick Game of Thrones i rummet. (Hon skulle senare medge att hon även hoppades kunna fördröja förlossningen lite genom att inte prata om den men Game of Thrones var en faktor bakom mörkläggningen.)

Och om en kvinna kan mörklägga en pågående förlossning för Game of Thrones skull måste väl Arla rimligen kunna byta färg på sitt gräddfilspaket.

Arla, gör någonting. Jag har nu köpt filmjölk i stället för gräddfil kanske 15 gånger och jag vet att det är mitt eget fel, men skulden är också er. Ni försåtsminerar verkligheten.

Och innan någon beskäftig mejerist påpekar att man kan göra dip av filmjölk vill jag peka på avgrunden mellan möjlighet och rimlighet. Det går inte. Det visste redan de gamla grekerna andalerna.